Ruqayya bint Husayns helgedom

Enligt shiitisk tradition var Ruqayya Husayns yngsta dotter, enligt arabiskspråkiga Wikipedia med hans hustru Umm Ishaq. Hon bevittnade slaget vid Karbala 680 och fördes därefter tillsammans med de tillfångatagna kvinnorna och barnen till Yazid i Damaskus, där de inkvarterades i en ruin nära hans palats. När barnet vaknade om natten och grät efter sin far lät Yazid bära in hans huvud till henne; hon dog kort därefter, enligt den arabiskspråkiga artikeln den 7 safar 61 e.H., tre eller fyra år gammal, och begravdes på platsen. Engelskspråkiga Wikipedia återger en tradition enligt vilken hennes kropp senare flyttades till den nuvarande platsen sedan hennes grav översvämmats.

Arabiskspråkiga Wikipedia tillskriver en första byggnad över graven en ayyubidisk sultan 526 e.H., följd av en liten kupol 768 e.H. Renoveringar finns belagda för 1280 e.H. (på annat ställe i samma artikel 1125 e.H.) och 1323 e.H., den senare utförd av Ali Asghar Khan, Irans storvesir. Från 1399 e.H. (1980) byggdes helgedomen, som dittills inte var större än 60 kvadratmeter, under flera år ut till ett komplex på omkring 4 000 kvadratmeter; engelskspråkiga Wikipedia daterar bygget av moskén kring mausoleet till 1985.[1][2]

Den nya byggnaden följer en persiskt påverkad stil med tydlig symmetri, omfattande spegel- och guldarbeten och kakel, men behåller element ur den islamiska arkitekturen som gård, arkader och ornamentik. Den omsluter graven och den gamla kupolen, med en bönesal, en omgång och en gård på omkring 600 kvadratmeter vid sidan. En räfflad kupol reser sig över graven. Kenotafen omges av ett nytt helgedomsgaller (zarih), enligt den arabiskspråkiga artikeln tillverkat av fyrtio hantverkare och försett med hadith och verser. Förgyllda dikter, bland annat en av Mustafa Jamal al-Din, löper runt graven.[1][2]

Komplexet tjänar som bönelokal och framför allt som shiitiskt pilgrimsmål, som enligt engelskspråkiga Wikipedia besöks av tiotusentals. Minneshögtider hålls särskilt under muharram och safar, och Ruqayyas historia återberättas varje år vid ashura. För shiamuslimer står hon för profetens familjs lidande efter Karbala. Arabiskspråkiga Wikipedia nämner pilgrimer från Iran, Irak, Gulfstaterna, Libanon och Pakistan, liksom utländska delegationer som kommer för att se dess islamiska arkitektur och kulturarv.[1][2]

Enligt arabiskspråkiga Wikipedia ligger helgedomen omkring 100 meter bakom Umayyadmoskén, nära helgedomen för Husayns huvud och intill Bab al-Faradis i Suq al-Amara; den engelskspråkiga artikeln noterar också närheten till al-Hamidiyah-suken.[1][2]

De använda källorna innehåller inga daterade uppgifter om skador eller restaurering efter utbyggnaden på 1980-talet. Engelskspråkiga Wikipedia nämner, utan datum, byggnadsarbeten i samband med kriget.[1][2]