Saladins mausoleum

Saladin dog i Damaskus den 4 mars 1193 och begravdes först i citadellet. Enligt arabiskspråkiga Wikipedia köpte hans son al-Afdal ett hus i kvarteret al-Kallasa nära Umayyadmoskén och byggde där en kupolgrav; kvarlevorna flyttades dit 592 e.H. (1195). Engelskspråkiga Wikipedia anger 1196 som byggnadsår. En annan son, al-Aziz Uthman, lade enligt arabiskspråkiga Wikipedia 593 e.H. till al-Aziziyya-madrasan öster om kupolen, och byggnaden är också känd under detta namn.

Enligt arabiskspråkiga Wikipedia kläddes väggarna med blått kakel 1137 e.H., och i början av 1900-talet omvandlade den osmanske guvernören Ziya Pasha den förfallna madrasan till en trädgård. Kejsar Wilhelm II besökte graven 1898 under sin orientresa och lät lägga ned en krans där, som efter första världskriget hamnade på Imperial War Museum; engelskspråkiga Wikipedia uppger att den avlägsnades av antingen Faisal I eller T. E. Lawrence.[1][2][3]

Mausoleet är en kupolbyggnad av en typ som är typisk för det ayyubidiska Damaskus. Den kvadratiska gravkammaren har ablaqväggar och täcks av fyra bågar och en räfflad kupol, där en tvåstegs trumma med åtta och sexton sidor utgör övergången. Ett rum för koranrecitation ligger i öster, mindre rum i norr. Av madrasan återstår enligt arabiskspråkiga Wikipedia mihraben och den östra ingångens båge, enligt engelskspråkiga Wikipedia några kolonner och en inre båge.

Två sarkofager står inne i byggnaden. Den äldre kenotafen av trä (valnöt, enligt arabiskspråkiga Wikipedia), snidad med geometriska och florala motiv och ayyubidiska inskrifter, sägs innehålla Saladins kvarlevor. Bredvid står en tom sarkofag av vit marmor från omkring 1900; tysk- och arabiskspråkiga Wikipedia beskriver den som en gåva från Wilhelm II 1898, medan engelskspråkiga Wikipedia tillskriver den sultan Abdülhamid II och uppger att Wilhelm II senare restaurerade den. Väggarna bär blågröna osmanska kakelplattor; enligt arabiskspråkiga Wikipedia är kakelpanelen, 475 gånger 238 centimeter, den största fullständiga välvda panelen av sitt slag i Damaskus.[1][2][3]

Mausoleet hör till de mest kända medeltida islamiska gravarna i Syrien och blev i slutet av 1800-talet en plats för symbolisk minnespolitik. Enligt arabiskspråkiga Wikipedia rymmer dess trädgård ytterligare fem gravar: den syriske politikern Abd al-Rahman Shahbandars, mördad 1940; Yasin al-Hashimis, två gånger Iraks premiärminister, som dog i Damaskus 1937; samt tre osmanska flygares, som hade landat i Damaskus i januari 1914 och senare störtade.[2][3]

Enligt arabiskspråkiga Wikipedia restaurerades torget kring graven på 2000-talet. Ingen nyare rapport om skicket finns tillgänglig. Mausoleet ligger inom Damaskus gamla stad, för vilken Unesco nämner stadsmurarna, citadellet och vissa moskéer och gravar som bevarade medeltida byggnader.[3][4]