Azempalatset (Damaskus)

Engelsk- och arabiskspråkiga Wikipedia daterar bygget till 1749, den tyskspråkiga till 1750; enligt arabiskspråkiga Wikipedia bär träinskrifter i flera salar hijraåret 1163. Byggherre var As'ad Pasha al-Azm, osmansk guvernör i Damaskus, som också byggde den närbelägna Khan As'ad Pasha. Palatset står på platsen för ett mamlukiskt palats; tyskspråkiga Wikipedia nämner emiren Tingiz (regerade 1312–1330), och den arabiskspråkiga antyder att denna tidigare byggnad förstördes under Timurs invasion 1401. Enligt källorna byggde omkring 800 arbetare det under två till tre år.

Efter byggherrens död bodde hans ättlingar i palatset; Tysklands kejsare Wilhelm II besökte det 1898. Familjen sålde den centrala familjeflygeln till de franska mandatmyndigheterna för 4 000 guldpund – 1920 enligt engelskspråkiga Wikipedia, 1922 enligt den arabiskspråkiga. Under den franska beskjutningen av den gamla staden under det stora syriska upproret 1925 brann den stora mottagningssalen, baden och taken, och murar förstördes. Arkitekterna Lucien Cavaro och Michel Ecochard återuppbyggde byggnaderna i en förenklad, mindre utsmyckad form; därefter använde Franska institutet palatset.

Institutet flyttade ut 1946. År 1951 köpte den syriska regeringen komplexet (för 100 000 syriska pund enligt engelskspråkiga Wikipedia, 100 010 enligt den arabiskspråkiga) och inrättade museet, som enligt arabiskspråkiga Wikipedia öppnade den 13 september 1954. Från början av 1960-talet restaurerades den familjeflygel som förstörts 1925, delvis med stenar från rivna byggnader från samma period. Restaureringen tilldelades Aga Khans arkitekturpris (perioden 1981–1983).[1][2][3]

Komplexet omfattar omkring 6 400 m² och beskrivs som ett exempel på det traditionella damaskuska huset. Det är indelat i haremlek (familjeflygeln) med privata rum och ett hammam i liten skala, selamlek (gästflygeln) med mottagningssalar och en gård, samt en flygel för tjänstefolk, kök och förråd i norr. Tyskspråkiga Wikipedia räknar 16 mottagningssalar och ivaner i de båda delarna.

Kalksten, sandsten, basalt och marmor användes. Arkeologen Andrew Petersen kallar de omväxlande skiften av vit kalksten och svart basalt (ablaq) karakteristiska för Damaskus monumentala murverk. Trätaken är målade och många rum har marmorbassänger. Endast entréporten är rikt dekorerad, inte fasaderna.[1][2][3]

Museet för konst och folkliga traditioner visar rekonstruerade scener ur vardagslivet, dräkter, musikinstrument, vapen och hantverk som glas, koppar och textilier. Enligt arabiskspråkiga Wikipedia öppnades nya utställningssalar 2011, bland dem en uppkallad efter museets förste chef, Shafiq Imam. Unesco räknar palatset till de monument som ligger till grund för världsarvsstatusen för Damaskus gamla stad.[1][2][3][4]

Källorna innehåller inget nyare daterat uttalande om byggnadens skick; den senast dokumenterade händelsen är öppnandet av nya salar 2011. År 2013 förde Unesco Syriens världsarv, däribland Damaskus gamla stad, upp på listan över hotade världsarv.[3][4]