Jupitertemplet i Damaskus

Under järnåldern var Damaskus huvudstad i den arameiska staten Aram-Damaskus, vars folk dyrkade stormguden Hadad-Ramman. Enligt engelsk- och arabiskspråkiga Wikipedia stod hans tempel på platsen för den nuvarande Umayyadmoskén; tyskspråkiga Wikipedia anser både dess utseende och dess läge okända. En sten finns bevarad: ett block med en sfinx i egyptisk stil återanvänt i moskén (tyskspråkiga Wikipedia), eller en sten från kung Hazaels regeringstid, i dag i Nationalmuseet i Damaskus (engelsk- och arabiskspråkiga Wikipedia). Under den seleukidiska perioden identifierades Hadad med Zeus; under Antiochos IV byggdes enligt engelskspråkiga Wikipedia helgedomen om till ett Zeustempel.

Efter den romerska erövringen 64 f.v.t. överfördes kulten till Jupiter. En byggnadsinskrift av Augustus daterar utbyggnadens början; den inre gården (temenos) fullbordades kort efter 14 v.t. och den yttre gården (peribolos) till mitten av första århundradet. Templet renoverades under Septimius Severus (193–211). Forskaren Maamoun Abdulkarim tillskriver utformningen den i Damaskus födde arkitekten Apollodoros. En inskrift vittnar om ett besök av kejsar Julianus (361–363).

Under förföljelsen av hedningar omvandlade Theodosius I templet till en kyrka åt Johannes döparen; tyskspråkiga Wikipedia talar om rivning och ombyggnad av delar. Efter den muslimska erövringen (tyskspråkiga Wikipedia: 634; engelsk- och arabiskspråkiga: 635) förblev kyrkan i bruk en tid; kalifen al-Walid I beordrade 706 bygget av Umayyadmoskén, som byggdes in i den gamla temenos södra del.[1][2][3]

Komplexet bestod av två inmurade inhägnader: en yttre peribolos, som också rymde en marknad, och den inre temenos med cellan och kultbilden i mitten. Torn stod i temenos fyra hörn för ritualer i den semitiska traditionen. Huvudingången låg i öster och nåddes via en kolonnadgata från agoran. Tyskspråkiga Wikipedia anger 380 gånger 310 meter för peribolos och 56 gånger 97 meter för den inre gården; Wulzinger och Watzinger mätte 1921 peribolos till omkring 350 gånger 450 meter. På 300-talet var det det största templet i det romerska Syrien.[1][2][3]

Richard Pococke publicerade en plan över anläggningen 1745, och Josias Porter 1855 en plan som visade 40 kolonner eller kolonnfragment bevarade mellan husen. Enligt arabiskspråkiga Wikipedia har rester av templet sedan 2006 frilagts framför moskéns södra port. Unesco nämner de omfattande resterna av Jupitertemplet bland de tidigaste synliga romerska vittnesbörden i världsarvet Damaskus gamla stad.[1][3][4]

Delar av temenos murar utgör i dag moskéns yttermurar. Rester av tre ingångar till den yttre inhägnaden finns kvar, bland dem den västra porten mellan Suq al-Hamidiyya och moskén, med välbevarade delar av en kolonnad; österut fortsätter axeln in i kvarteret al-Qaymariyya. Ytterligare fragment finns utspridda bland de omgivande husen, butikerna och khanerna. Ingen daterad rapport om skicket finns.[1][2][3]