Krak des Chevaliers

Enligt historikern Ibn Shaddad förlade den mirdasidiske emiren av Aleppo och Homs kurdiska trupper på platsen 1031, därav namnet Hisn al-Akrad, ”kurdernas fästning”. I januari 1099 stötte första korstågets här under Raymond av Toulouse på fortet och ockuperade det kortvarigt; den permanenta korsfararkontrollen började 1110 under Tankred. År 1142 överlämnade greve Raymond II av Tripoli det till johanniterna.

Johanniterna byggde en ny borg tills en jordbävning inträffade 1170; tyskspråkiga Wikipedia nämner också ett skalv 1157. Efter ännu en jordbävning 1201/02 följde den utbyggnad under 1200-talet som gav borgen dess nuvarande form. År 1271 intog sultan Baibars den sedan ett torn underminerats; den 8 april kapitulerade garnisonen, vilseledd av ett förfalskat brev från dess stormästare. Mamlukerna reparerade skadorna, och 1285 lade Qalawun till ett fyrkantigt torn.

Under den osmanska tiden hyste borgen ett kompani janitsjarer och var centrum för ett skattedistrikt. I slutet av 1800-talet växte en by med omkring 500 invånare upp inne i den. Den 16 november 1933 övergick borgen i fransk kontroll; byborna flyttades och kompenserades, och röjning och restaurering följde under Pierre Coupel (1934–1936 enligt tyskspråkiga Wikipedia). Enligt engelskspråkiga Wikipedia övertog Syrien kontrollen vid självständigheten 1946, medan tyskspråkiga Wikipedia hänvisar till ett fördrag av den 7 februari 1949.[1][2]

Krak är en uddborg som efter utbyggnaden på 1200-talet blev en fullt utvecklad koncentrisk borg. Den inre borgen från 1142–1170 hade en ringmur med svagt utskjutande fyrkantiga torn. På 1200-talet fick dess västra och södra sidor en brant glacis med stora runda torn, varav det sydvästra hyste stormästaren. Riddarnas sal har gotiska masverk, troligen från 1230-talet.

Den yttre ringmuren, omkring 9 m hög, har kraftigt utskjutande runda torn och lådformade maskiner som liknar arbeten vid Aleppos citadell. Från den nordöstra porten stiger en 137 m lång välvd, vinklad ingång försedd med mordhål upp till den inre borggården.[1][2]

För johanniterna var borgen både en militärbas och det administrativa centrumet för deras besittningar i grevskapet Tripoli. Under första hälften av 1200-talet hade den en garnison på omkring 2 000 man; härifrån utkrävde riddarna tribut av Hama och Homs och företog fälttåg, till exempel mot Hama 1230 och 1233. År 1218 kallade kung Andreas II av Ungern den ”nyckeln till de kristna länderna”.

Efter 1271 omvandlades johanniternas kapell till en moské med två mihrabar. Enligt tyskspråkiga Wikipedia förblev fästningen i militärt bruk till början av 1800-talet; 1894 flyttades distriktets säte till Talkalakh. Under det franska mandatet blev den en av Levantens främsta turistplatser.[1][2]

Borgen är en av få platser där korsfararmåleri finns bevarat: väggmålningar kom i dagen 1935, 1955 och 1978 när senare puts vittrade, däribland Jesu frambärande i templet på kapellets utsida. Unesco beskriver Krak som den bäst bevarade korsfararborgen och en arketyp för riddarordnarnas medeltida borg.[1][2][3]

Under inbördeskriget ockuperades borgen av rebeller 2011/12. I augusti 2012 skadade beskjutning från den syriska armén kapellet; ytterligare skador orsakades av flyganfall i juli 2013 och den 18 augusti 2013. I mars 2014 (den 20 mars enligt tyskspråkiga Wikipedia) återtog regeringsstyrkorna borgen och byn. Världsarvet står sedan 2013 på listan över hotade världsarv.

Mellan 2016 och 2024 samordnade en ungersk mission från Péter Pázmány-universitetet en omfattande restaurering, bland annat konservering av kapellets fresker, rekonstruktion av Baibarsporten och reparation av krigsskador och av skador från jordbävningen 2023.[1][2][3]