Dura-Europos

Staden grundades omkring 300 f.Kr. under Seleukos I Nikator som en fästning där Eufratvägen mötte vägen mellan Antiokia och Seleukeia vid Tigris. Grekerna kallade den Europos efter Seleukos makedoniska födelseort, medan ”Dura” betyder ”fästning” på arameiska; den sammansatta formen ”Dura-Europos” är modern och myntades av Franz Cumont 1922. En kilskriftstavla som nämner en ort Da-wa-ra kan tyda på en tidigare bosättning, men inga byggnader från den tiden är kända. Under 100-talet f.Kr. återuppbyggdes staden enligt en hippodamisk rutnätsplan.

Parterna intog Dura omkring 113 f.Kr. (tyskspråkiga Wikipedia: omkr. 114 f.Kr.), och den blev ett regionalt förvaltningscentrum med blandad befolkning. Efter en kort ockupation under Trajanus erövrade romarna den slutgiltigt 165 e.Kr. (Hopkins tidslinje: 164) och gjorde den till sitt östligaste fäste, med ett militärläger. Före det sasanidiska anfallet fyllde försvararna byggnaderna längs den västra muren med jord. År 256–257 intog Shapur I staden och deporterade dess befolkning; enligt tyskspråkiga Wikipedia övergavs den troligen slutgiltigt 273.[1][2][4]

Stadsområdet anges till 45 hektar för den flata delen (engelskspråkiga Wikipedia), omkring 50 hektar (arabiskspråkiga Wikipedia) och omkring 75 hektar (Unesco); tyskspråkiga Wikipedia uppger att omkring 40 procent har grävts ut. Muren med Palmyraporten är bevarad i höjd utom delar av de norra och södra vallarna. Bland byggnaderna finns talrika tempel – däribland Artemis, Bels, Atargatis, Zeus Theos och Gaddes tempel – ett mithraeum, strategens palats, den romerska principian, bad, butiker och en nekropol med gravtorn.

Vallen längs den västra muren bevarade särskilt synagogan, med dess stora cykel av figurativa väggmålningar (sista fasen daterad till 244), och huskyrkan, som anses vara den tidigast kända kristna kyrkobyggnaden. Synagogan behandlas i en separat post.[1][2][3][4]

Inskrifter och papyrer på grekiska, latin, palmyrenska, hebreiska, hatranska, safaitiska, medelpersiska och partiska vittnar om ett flerspråkigt samhälle, och arkivet från Cohors XX Palmyrenorum dokumenterar den romerska armén vid östgränsen. Spåren av belägringen – minor, motminor och fynd som målade sköldar och kompletta hästrustningar – är ett unikt vittnesbörd om antik krigföring. Utgrävningshistoria: väggmålningar frilagda av brittiska trupper 1920, kampanjer under Cumont, Yale och Académie des inscriptions 1928–1937, och från 1986 en fransk-syrisk mission under Pierre Leriche (arabiskspråkiga Wikipedia: 1980), avslutad 2011.

Enligt engelskspråkiga Wikipedia fördes Dura-Europos upp på Unescos preliminära lista 1999 och togs åter med 2011 tillsammans med Mari.[1][2][3][4][5]

Enligt tyskspråkiga Wikipedia dokumenterar satellitbilder från den 4 augusti 2011 och den 2 april 2014 systematisk plundring; i november 2013 liknade stadsområdet ett kraterlandskap, och platsmuseet rapporterades av en arbetsgrupp inom ICOM som ”fullständigt plundrat”. Engelskspråkiga Wikipedia uppger att satellitbilder 2015 visade att mer än 70 procent av platsen hade förstörts av plundrare, främst av Islamiska staten.[1][2]