Vår Fru av Tortosas katedral

Sedan den bysantinska tiden ansågs platsen vara den där aposteln Petrus grundat en kyrka åt Jungfru Maria, och den lockade kristna pilgrimer. Enligt Unescos beskrivning förvarades där enligt traditionen en ikon som sades vara målad av evangelisten Lukas, densamma som klostret i Saydnaya i dag gör anspråk på att äga.

Frankiska styrkor erövrade Tortosa 1099 under första korståget, och katedralen byggdes över den bysantinska kyrkan. Tyskspråkiga Wikipedia förlägger byggstarten till andra kvartalet av 1100-talet, Unescos beskrivning anger 1123. Tempelherrarna styrde staden från 1152 till 1291 och fullbordade enligt tyskspråkiga Wikipedia byggnaden omkring mitten av 1200-talet. En jordbävning skadade den 1202, och den reparerades snart. År 1213 dödades Raymond, son till Bohemund IV av Antiokia, i katedralen av assassinerna. Från 1260-talet befästes kyrkan mot mamlukhotet.

Tempelherrarna övergav Tortosa, en av de sista frankiska städerna i regionen, 1291. Under mamlukerna omvandlades katedralen till en moské, vilket minareten på västfasaden fortfarande visar. Under den osmanska tiden användes den enligt tyskspråkiga Wikipedia som stall.[1][2][3][4]

Kyrkan följer en basilikaplan med tre skepp och tre absider. Den östra delen, som byggdes först, är romansk; den västra delen från 1200-talet är tidiggotisk. Engelskspråkiga Wikipedia anger en längd på över 45 meter och en bredd på 30 meter, Unescos beskrivning 41 gånger 34,5 meter. Mittskeppet har ett spetsigt tunnvalv; Jungfruns helgedom ligger på mittskeppets norra sida. Strävpelare skjuter ut från nord- och sydväggarna, medan den gotiskt påverkade västfasaden saknar sådana men bär ett mångkantigt klocktorn och enkla fönster.

Tortosa är troligen den enda ännu stående latinska kyrkan som befästes för försvar. Sakristior i det nordöstra och sydöstra hörnet gav skydd, och strävpelarna försågs med maskiner (machicolations); enligt Camille Enlart byggdes också två torn över västra sidoskeppets travéer. Unescos beskrivning daterar förstärkningen av hörnen med torn till slutet av 1200-talet.[1][4]

Sedan 1956 rymmer byggnaden Nationalmuseet i Tartus, som visar arkeologi från området. Unescos preliminära lista presenterar korsfararnas Tartus, med dess katedral och kärntorn, som ett exempel på en stad som omformats av korsfararna, och beskriver katedralen som den mest anmärkningsvärda frankiska religiösa byggnaden utanför Jerusalem.[1][2][4]

Källorna innehåller ingen daterad rapport om skicket. Enligt engelskspråkiga Wikipedia (2026) fungerar byggnaden som Nationalmuseet i Tartus.[1]