Symeon stylitens kyrka

Engelskspråkiga Wikipedia anger 390 som Symeons födelseår; arabiskspråkiga Wikipedia anger 389 och nämner byn Sisan. Vid sexton års ålder gick han i kloster men ansågs alltför extrem i sin askes för gemenskapslivet. År 412 anslöt han sig till klostret i Telanissos, drog sig senare tillbaka till kullen ovanför det och levde till sist på en liten plattform på toppen av en pelare som med tiden höjdes från omkring 3 till 18 meter. Därifrån predikade han två gånger om dagen och rådfrågades av östromerska kejsare. Efter hans död 459 avgjordes en tvist om hans kvarlevor till Antiokias fördel.

Några årtionden senare restes med kejserligt stöd den stora kyrkan över pelaren. Dateringarna skiljer sig åt: tyskspråkiga Wikipedia anger 476 till 490 och knyter processionsvägarna till kejsar Zenon (regerade 474–491); engelskspråkiga Wikipedia anger 473 som början och 490 som färdigställande. Enligt engelskspråkiga Wikipedia övergick klostret till miafysiterna 638.

Efter de arabiska erövringarna befäste bysantinerna kyrkan, och på 900-talet omvandlades komplexet till en citadell med en mur och 13 torn, vilket anges som ursprunget till namnet ”Symeons fästning”. Den hamdanidiske befälhavaren Qarghuya plundrade det och dödade dess munkar; engelskspråkiga Wikipedia daterar detta ena gången till 985 och andra gången till 986. Platsen låg därefter övergiven under lång tid.[1][2][3]

Kyrkan planerades och utfördes som ett enda projekt under kort tid. Fyra treskeppiga basilikor, var och en 24 meter bred, utgår i korsform från en central oktogon med 28 meters diameter, med pelaren i mitten; byggnaden mäter 100 meter från öst till väst och 88 meter från nord till syd. Den östra basilikan är större än de övriga och har som enda tre absider, eftersom liturgin firades där. Engelskspråkiga Wikipedia uppger att en kupol krönte oktogonen och tydligen bestod in på 1800-talet.

Det inhägnade komplexet rymde också två mindre kyrkor, ett kloster med kapell söder om den östra basilikan, pilgrimshärbärgen och ett baptisterium vid Via Sacra. Baptisteriet, uppfört kort efter huvudkyrkan, är en oktogon på kvadratisk bas som en gång hade ett koniskt eller kupolformat trätak; en trappgång leder ned från dess östra absidiol. Basilikan i Qalb Loze, färdigställd omkring 470, betraktas som förebild för arkitekturen och ornamentiken; dess stil togs upp bland annat i Deir Turmanin och Deir Seta.[1][2]

Redan under Symeons livstid sökte troende hans råd och vägledning; efter hans död förblev platsen ett pilgrimsmål. Komplexet var anlagt för dessa folkmassor: pilgrimerna kom in från söder genom en båge vid kullens fot och passerade baptisteriet och härbärgena på väg till huvudkyrkans sydportal. Nedanför, på slätten, låg pilgrimsstaden Deir Seman, förbunden med Antiokia genom processionsvägar.

Från 900-talet tjänade komplexet som befäst plats. Under århundraden slog pilgrimer loss bitar av pelaren som reliker; betydande delar av skaftet var senast synliga på 1600-talet, och i dag återstår endast ett omkring två meter högt block.[1][2]

Tyskspråkiga Wikipedia anger 4 800 kvadratmeter för kyrkan och 12 000 kvadratmeter för hela komplexet; engelskspråkiga Wikipedia talar om mer än 5 000 kvadratmeter. Utgrävningar ledda av Jean-Pierre Sodini mellan 1980 och 2004 frilade polerad svart och röd Kura-Araxes-keramik i martyriets västra del, en kultur som uppstod i södra Kaukasus mellan 3500 och 3300 f.Kr.

Unesco värdesätter byarna i Kalkstensmassivet som vittnesbörd om landsbygdslivet under senantiken och om kristendomens spridning i bysamhällen.[1][2][4]

Vid upptagandet 2011 betonade Unesco byarnas mycket höga grad av autenticitet efter tusen år utan bosättning; 2013 fördes världsarvet upp på listan över hotade världsarv. Under det syriska inbördeskriget drabbades platsen av strider, olagliga utgrävningar och stenbrytning; den 28 maj 2015 intog kurdiska YPG/YPJ-styrkor platsen innan de förlorade den till regeringsfientliga grupper. I maj 2016 skadade ett ryskt flyganfall resterna av pelaren och de omgivande ruinerna; den 17 maj 2016 beklagade Unescos generaldirektör de allvarliga skadorna. Den 8 februari 2020 ockuperade turkiska markstridskrafter kullen nära platsen.

Arabiskspråkiga Wikipedia rapporterar om iståndsättning och restaurering efter 14 års stängning, daterat till september 2026; de övriga källorna bekräftar inte detta.[1][3][4]