Sadd al Furāt

Dammen ligger omedelbart norr om staden al-Thawrah (Tabqa), omkring 40 km uppströms Raqqa (andra källor: 35 eller 50 km). Den är 4,5 km lång, 60 m hög över flodbädden, 512 m bred vid basen och 19 m vid krönet. Ett 250 m långt utskov med två öppningar fungerar som avlastning vid högvatten. Vattenkraftverket i den södra änden har åtta Kaplanturbiner på upp till 103 MW vardera; tyskspråkiga Wikipedia anger en installerad effekt på 824 MW.

Magasinet – Eufratsjön, i tyskspråkiga Wikipedia kallad Assadsjön – är omkring 80 km långt och i genomsnitt 8 km brett. Dess potentiella volym anges till 11,7 km³; den faktiska volymen anges till 9,6 km³ med en yta på 447 km².[1][2][3]

En Eufratdamm föreslogs första gången 1927 under det franska mandatet. Efter avtal med Sovjetunionen (1957), med Västtyskland om ett lån (1960) och åter med Sovjetunionen (1965) inleddes bygget 1968. Det pågick till 1973 (tyskspråkiga Wikipedia: 1974); kraftverket färdigställdes den 8 mars 1978. Kostnaden var 340 miljoner US-dollar, varav 100 miljoner US-dollar var ett sovjetiskt lån; upp till 12 000 syrier och 900 sovjetiska tekniker arbetade på projektet. Enligt engelskspråkiga Wikipedia omflyttades omkring 4 000 arabiska familjer från den översvämmade dalen som del av en delvis genomförd plan för ett ”arabiskt bälte” längs gränserna.

Fyllningen av magasinet från 1974, samtidigt som Turkiet fyllde Kebandammen under en torka, ledde till en konflikt med Irak; båda staterna sände trupper till gränsen. En överenskommelse nåddes 1975 genom saudisk och sovjetisk medling.

Den 11 februari 2013 intog oppositionsstyrkor dammen (tyskspråkiga Wikipedia: rebeller kring al-Nusrafronten), och 2014 Islamiska staten. Under en operation av SDF och USA den 26 mars 2017 träffade amerikanska bomber anläggningen; kritisk utrustning slogs ut och dammen slutade fungera. Efter en nödvapenvila gjordes reparationer och dammluckor öppnades den 29 mars och den 5 april; översvämningen fördrev omkring 3 000 människor. SDF intog dammen den 10 maj 2017. I januari 2026 tog regeringsstyrkor kontroll (ar: kvällen den 17 januari; en, med hänvisning till SANA: den 18 januari).[1][2][3]

Planeringsmålen uppnåddes endast delvis: av 640 000 ha som var avsedda för bevattning bevattnades år 2000 omkring 124 000 ha (19 %), delvis på grund av gipsrika, försaltade jordar och kollapsade kanaler. På grund av minskat tillflöde från Turkiet och bristande underhåll producerar verket enligt engelskspråkiga Wikipedia endast 150 MW i stället för 800 MW. Sjön är Aleppos viktigaste dricksvattenkälla och ger underlag för fiske; dess stränder är ett övervintringsområde för flyttfåglar, och ön Jazirat al-Thawra är ett naturreservat.

Före översvämningen inventerades platser från 1963, och ett internationellt räddningsprogram, med stöd av Unesco från 1971, grävde ut mer än 25 av dem, bland dem Mureybet, Emar och Abu Hureyra; minareterna i Mureybet och Meskene flyttades och borgen Qal'at Ja'bar skyddades.[1][2][3]