Resafa

Engelskspråkiga Wikipedia för platsen tillbaka till ett assyriskt militärläger från 800-talet f.Kr.; tyskspråkiga Wikipedia nämner en assyrisk förvaltningsort kallad Raṣappa men anser kopplingen till det bibliska Resef och till denna plats obevisad, och nämner tidigflaviska fynd som de äldsta, vilket tyder på ett grundande som romersk utpost omkring år 70 e.Kr. Under romersk tid var Resafa en station på Strata Diocletiana mellan Sura vid Eufrat och Palmyra.

Efter soldaten Sergius martyrium (omkring 312 enligt tyskspråkiga Wikipedia) blev hans grav ett pilgrimsmål. Resafa var biskopssäte från början av 400-talet (engelskspråkiga Wikipedia: kort efter 431). Kejsar Anastasios I byggde ut fortet till en stad och gav den metropolitisk rang; den nuvarande muren härrör från Justinianus. År 543 belägrade den sasanidiske kungen Khosrov I staden. I slutet av 500-talet bevakade ghassanidernas arabiska bundsförvanter helgedomen.

Bysantinerna förlorade staden 636. Kalifen Hisham ibn Abd al-Malik (regerade 724–743) gjorde den till sitt favoritresidens, byggde palats utanför murarna och lade till Stora moskén vid pilgrimskyrkan. Enligt tyskspråkiga Wikipedia flydde invånarna undan mongolerna till Salamiyya 1269; Resafa omnämns sista gången i slutet av 1200-talet.[1][2][3]

Muren, upp till 15 meter hög och 3 meter tjock, byggd av lokal gipssten, bildar en oregelbunden fyrhörning med sidor på 350 till 549 meter, en port på varje sida, två skyttegångar och 50 delvis bevarade bastioner. Inom den omkring 21 hektar stora inhägnaden står fyra kyrkor: Basilika A från slutet av 400-talet, enligt tyskspråkiga Wikipedia den största bevarade vidarkadbasilikan i Syrien med landets största kända bema; Basilika B, påbörjad 518; en centralkyrka (tetrakonch) från början av 500-talet; och den mindre Basilika C.

Eftersom staden saknade källa och rinnande vatten var den beroende av fyra stora underjordiska cisterner; den största rymde enligt tyskspråkiga Wikipedia 15 000 till 16 000 kubikmeter. Utanför norra porten står den så kallade al-Mundhir-byggnaden från omkring 570–580, troligen använd av ghassaniderna; söder om staden ligger de knappt synliga resterna av Hishams palatsområde.[1][2][3]

Engelskspråkiga Wikipedia beskriver Resafa som det viktigaste pilgrimscentrumet i den bysantinska östern efter Jerusalem, med särskild dragningskraft på de lokala araberna. Tyskspråkiga Wikipedia ser moskén som byggts intill kyrkan som ett tecken på samexistens, som gjorde det möjligt för kristna och muslimer att samtidigt vörda helgedomen.[1][2][3]

Enligt tyskspråkiga Wikipedia är stadens inre ett kraterlandskap efter olagliga utgrävningar mellan 1910 och 1920. Syriska restaureringsarbeten på norra porten och Basilika A 1968–1976 tog ned höga murpartier och skadade enligt Thilo Ulbert murar och golv; 2004/05 konsoliderades delar av murkrönen. Under inbördeskriget skiftade kontrollen flera gånger (engelskspråkiga Wikipedia: återtagen från IS den 19 juni 2017; arabiskspråkiga Wikipedia: oppositionen 2013, armén i juni 2016). Källorna ger inga uppgifter om krigsskador.[1][2][3]