Qasr ibn Wardan

Kejsar Justinianus I (regerade 527–565) lät bygga komplexet i mitten av 500-talet som del av en försvarslinje mot Sasanidiska riket, tillsammans med Resafa och Halabiye. Arabiskspråkiga Wikipedia nämner årtalen 562–564 på kyrkans och palatsets övre fönster, men anger på annat ställe 400-talet som byggnadstid. Enligt engelskspråkiga Wikipedia valdes den ovanliga stilen troligen för att imponera på lokala beduinstammar och befästa kontrollen över dem.

Enligt arabiskspråkiga Wikipedia är namnet arabiskt och yngre än byggnaden: det syftar på en inflytelserik beduinfigur känd som Ibn Wardan, som för omkring tre århundraden sedan använde palatset som rastplats och troligen tillhörde stammen Anaza. Den 8 februari 2018 återtog Syriska arabiska armén byn och platsen från IS.[1][2]

Palatset uppvisar omväxlande band av svart basalt och gult tegel (på arabiska ablaq). Basalten hämtades från områden långt i norr eller söder; marmorkolonnerna och kapitälen antas komma från Apameia. Palatset, troligen även den lokale guvernörens residens, omfattar enligt arabiskspråkiga Wikipedia omkring 2 000 m² kring en kvadratisk gård med 25,5 meters sida. Dess bäst bevarade del är sydfasaden; i norr finns rester av stall och i öster ett litet bad. Varje rums funktion angavs med en huggen sten.

Kyrkan väster om palatset är kvadratisk, med ett mittskepp och två sidoskepp, och kröntes en gång av en stor kupol, av vilken endast en pendentiv återstår; den är ett exempel på tidigbysantinsk kupolkonstruktion. Övre gallerier för kvinnor löpte längs tre sidor, varav nord- och sydväggarna finns kvar; den fjärde sidan avslutas av en absid med halvkupol. Av kasernerna söder om palatset återstår i dag ingenting.[1][2]

Källorna innehåller inget daterat uttalande om skicket. Den senast dokumenterade händelsen är det militära återtagandet den 8 februari 2018; källorna säger ingenting om eventuella krigsskador.[1]