Qasr al-Hayrach-Charqi

Dateringen varierar något: engelskspråkiga Wikipedia anger 728–729, tyskspråkiga Wikipedia ”före 729” och arabiskspråkiga Wikipedia år 110 e.H. Enligt Unescos beskrivning tillskrev en numera förlorad inskrift komplexet kalifen Hisham (regerade 724–743). Det betraktas som motstycket till Qasr al-Hayr al-Gharbi, som enligt engelskspråkiga Wikipedia byggdes ett år tidigare. Källorna beskriver dess ändamål som jakt och tillflyktsort från Damaskus, militär utpost och, i tyskspråkiga Wikipedias framställning, kontroll över beduinstammar och handelsvägar.

Abbasiderna fortsatte att använda platsen; Unescos beskrivning återger uppfattningen att det stora palatset på 900-talet blev kärnan i en stad med oljepressar, glasverkstäder och bostadskvarter. Sedan huvudstaden flyttats till Bagdad 762 förföll platsen; delar användes in på 1300-talet, i vars början den enligt engelskspråkiga Wikipedia övergavs. Oleg Grabar ledde utgrävningar från 1964 – sex säsonger fram till 1971 enligt engelskspråkiga Wikipedia, sju kampanjer fram till 1972 enligt tyskspråkiga Wikipedia.[1][2][3][4]

Komplexet består av två palats: ett stort med omkring 160 meters sida och ett litet på omkring 70 meter (Unesco: oregelbundet, omkring 60 meter). Båda förstärks av halvrunda torn och hörntorn. Det stora palatsets huvudport flankeras av två halvtorn, och bostadslängor i två våningar omgav en vid gård. Murarna är av vit kalksten som med tiden blivit ockrafärgad, och vissa byggnader är av bränt tegel; enligt engelskspråkiga Wikipedia visar tegel- och stuckdekoren bysantinskt och sasanidiskt inflytande. Tyskspråkiga Wikipedia uppger att kolonnerna och kapitälen är spolier från en romersk byggnad.

En moské stod mellan stadens och palatsets murar; enligt tyskspråkiga Wikipedia står dess minaret fortfarande omkring 10 meter hög. En yttre ringmur omgav trädgårdar och djurreservat; dess längd anges till 16 km (de), över 6 km (ar) och 7 km (Unesco). En omkring 5,7 km lång kanal ledde vatten till platsen.[1][2][3][4]

Enligt Unescos beskrivning bevarar Qasr al-Hayr al-Sharqi sin ursprungliga umayyadiska karaktär bättre än något annat ökenslott och visar kontinuiteten i förislamiska konstnärliga traditioner i Syrien. Dekorerade element flyttades till Nationalmuseet i Damaskus, och porten rekonstruerades i museet i Deir ez-Zor.[1][3][4]

Under det syriska inbördeskriget intogs platsen 2013 av väpnade grupper och skadades genom plundring och vandalisering; även besökshuset utsattes för inbrott. Syriska armén återtog den den 22 augusti 2017. Källorna innehåller ingen senare rapport om skicket.[1]