Berget Qasioun

Engelskspråkiga Wikipedia anger den högsta punkten till 1 151 m, tyskspråkiga Wikipedia 1 150 m och arabiskspråkiga Wikipedia ”mer än 1 150 m”. Arabiskspråkiga Wikipedia beskriver berget som en förlängning av de västsyriska bergskedjorna. Namnet kan betyda ”hård och torr” på syriska, vilket stämmer med det kala klippberget utan gräs eller vatten.

Den endemiska Iris damascena växer högt upp på de branta östra sluttningarna. Den saknar formellt skydd och klassas som akut hotad; en del av dess livsmiljö ligger dock inom ett militärt område nära Republikanska gardets bas som är stängt för civila, och den branta terrängen förhindrar bebyggelse.[1][3]

En äldre beskrivning som arabiskspråkiga Wikipedia citerar nämner en begravningsplats för de fromma på sluttningen och ett stort kvarter med gravar, hospits, skolor, två fredagsmoskéer, ett sjukhus och en stor marknad, som först befolkades av människor från Jerusalem som lämnat staden före Saladins erövring. Enligt samma källa nådde stadsbebyggelsen berget under 1800- och 1900-talen.

Från inbördeskrigets början befästes berget kraftigt av regeringsstyrkorna; armén grävde ett tunnelnätverk för att förlägga Republikanska gardet och använde det för prickskytte- och artilleriställningar. Allmänhetens tillträde var begränsat fram till slutet av Assads styre i december 2024.[1][2][3]

På toppen står relästationer för radio, tv och telekommunikation, och restauranger och kaféer erbjuder utsikt över staden. Monumentet över den okände soldaten står på den sydvästra sluttningen; arabiskspråkiga Wikipedia nämner också två historiska kupoler, observatoriet Qubbat al-Sayyar på Jabal al-Jank och den numera förstörda Qubbat al-Nasr.

Den mest kända platsen är Blodsgrottan (Maghārat al-Dam): enligt legenden bodde Adam där, och medeltida arabiska historieverk anger den som platsen där Kain dödade Abel. I tider av torka steg Damaskus härskare upp dit för att be om regn; en liten moské över grottan innehåller de fyrtio helgonens (Abdāl) bönenischer. Längre ned låg Hungergrottan, i dag dold av hus, och på en annan flank en grotta som påstås vara de sju sovarnas – ett påstående som källorna kallar tvivelaktigt.[1][2][3]