Borgen Masyaf

Källorna är oense om dess ursprung: engelskspråkiga Wikipedia nämner bysantinska grunder, den arabiskspråkiga ett romerskt grundande med hänvisning till Wolfgang Müller-Wiener. Enligt arabiskspråkiga Wikipedia bytte borgen ägare flera gånger under 900- och 1000-talen – hamdanider (967), bysantiner (969), fatimider, mirdasider – och övergick 1081 till Banu Munqidh i Shaizar.

År 1141 erövrade nizariterna borgen från Sanqur, som innehade den för Banu Munqidhs räkning; Rashid ad-Din Sinan befäste den på nytt. Från mitten av 1100-talet till slutet av 1200-talet var Masyaf huvudstad i ett nizaritiskt emirat. Saladin belägrade den i maj 1176 (arabiskspråkiga Wikipedia anger den 22 maj) men slöt snart ett stillestånd. År 1260 kapitulerade Masyaf för mongolerna (arabiskspråkiga Wikipedia anger 1258); efter slaget vid Ain Jalut återtog nizariterna den. I februari 1270 intog mamluksultanen Baybars borgen.

År 1808 dödade nusayrier (alawiter) den ismailitiske emiren och tog borgen; ismailiterna återtog den med osmansk hjälp. På 1830-talet orsakade Ibrahim Paschas trupper allvarliga skador. Under det franska mandatet (1920–1946) var enligt arabiskspråkiga Wikipedia en fransk garnison förlagd där.[1][2]

Enligt engelskspråkiga Wikipedia härrör de flesta av de nuvarande lämningarna från den nizaritiska byggnadsfasen på 1100-talet, med ytterligare lager tillagda av ismailiter, mamluker och osmaner. Arabiskspråkiga Wikipedia beskriver ett ungefär kvadratiskt inre kärntorn på klippans högsta, södra del med hörntorn och en gård, omgivet av en inre och en yttre mur med rektangulära och mångkantiga torn. Huvudingången i det sydvästra hörnet viker i rät vinkel genom två salar in i en 65 meter lång gång, delvis huggen i klippan. Ett palats i den övre delen bär en inskrift daterad 1226; efter det mamlukiska maktövertagandet byggdes ingången om i stor omfattning.[1][2]

Borgen kontrollerade handelsvägar inåt landet och mot Banyas och var under 1100- och 1200-talen centrum för de syriska nizariterna, även kända som assassinerna. I slutet av 1700-talet blev den säte för en ismailitisk härskarfamilj; emir Mustafa al-Mulhims hus byggdes 1793. Enligt arabiskspråkiga Wikipedia förblev den bebodd fram till mandattiden.[1][2]

Från 2000 restaurerade den syriska antikvitetsmyndigheten borgen tillsammans med Aga Khan Trust for Culture; arabiskspråkiga Wikipedia anger 2005 som år för färdigställandet. Ton av bråte avlägsnades, cement som använts på 1980-talet ersattes med traditionella material, och fynden omfattade en gång, bad, cisternkanaler och 360 mynt. Källorna innehåller inget nyare daterat uttalande om skicket.[1][2]