Lajat

Engelsk- och tyskspråkiga Wikipedia anger dess yta till omkring 900 km²; det bildar en triangel mellan den 45 km långa linjen Izra'–Shahba i söder och trakten kring Burraq i norr. Medelhöjden är 600 till 700 m, och den högsta vulkankonen, strax väster om Shahba, når 1 159 m. Grå, söndervittrade lavafält med taggiga basaltblock dominerar; mellan dem ligger sänkor (ka') med finare jord, där byarna har sina åkrar.

Källor är sällsynta; vattnet lagras mestadels i cisterner, och bristen är svår på sommaren. Arabiskspråkiga Wikipedia tillskriver basalttäcket utbrott från Jabal al-Arab, särskilt Tell Shihan.[1][2][3]

Regionen förekommer som Argob i den hebreiska bibeln och som Trachonitis (”det oländiga området”) i Lukasevangeliet. År 27 f.v.t. hade Rom gett den till Herodes den store, som bosatte 3 000 idumeer där; efter hans död 4 f.v.t. övergick den till tetrarken Filippos, omkring 34 v.t. till provinsen Syria och under Trajanus till provinsen Arabia. En romersk väg korsade området, och mellan 100- och 300-talen växte städer med teatrar, kolonnader och tempel fram, bland dem Philippopolis (Shahba) och Zorava (Izra'). Byggnadsverksamheten tog fart under den bysantinska perioden; i Zorava ersatte ett martyrium åt den helige Georg templet 515.

Namnet al-Lajāʾ är belagt första gången under medeltiden; flyktingar undan mongolinvasionerna återbefolkade regionen på 1200-talet. På 1600-talet var den till stor del övergiven och användes av sulutbeduinerna för bete. Drusiska nybyggare kom från slutet av 1700-talet och särskilt efter 1860, vilket ledde till strider med sulut 1868. Enligt arabiskspråkiga Wikipedia drog sig väpnade oppositionsgrupper tillbaka in i Lajat i slutet av 2011, och i mars 2012 inledde armén en offensiv i området.[1][2][3]

Engelskspråkiga Wikipedia räknar nästan tjugo platser med romerska, minst trettio med bysantinska och minst tretton med ruiner från islamisk tid; enligt arabiskspråkiga Wikipedia registrerade franska missioner omkring 700 arkeologiska platser mellan 2003 och 2007. I dag bor druser i centrum och öster och muslimer och melkitiska kristna i byar i den västra utkanten; de flesta byar står bland antika ruiner.

Genom ett ministerbeslut den 31 maj 2006 förklarades Lajat skyddat område, och i maj 2009 utsåg Unesco det till Syriens första – och enligt arabiskspråkiga Wikipedia hittills enda – biosfärområde.[1][2][3][4]