Jabal ad Durūz

Vulkanfältet är Syriens sydligaste och ligger på Hauran–Druzeplatån nära gränsen mot Jordanien. Det består av 118 basaltiska vulkaner som varit aktiva från tidig pleistocen till holocen; lavaflöden från vulkaner ordnade i en linje från nordväst till sydost fyller en stor sänka i platån. Fältet hör till det alkaliska vulkanfältet Harrat al-Sham, som sträcker sig till Saudiarabien.

Den högsta toppen är Tell Qeni på 1 803 m, följd av Tell Joualine (1 732 m) och Tell Sleiman (1 703 m); arabiskspråkiga Wikipedia nämner toppar på mer än 1 809 m. ”Tell” betecknar här en vulkankon. På vintern faller snö; tyskspråkiga Wikipedia beskriver bergen som troligen den sista tillflyktsorten för den numera utdöda syriska vildåsnan.[1][2][3]

Enligt arabiskspråkiga Wikipedia kallades berget Asaldamos under den grekiska, romerska och bysantinska perioden och Jabal al-Rayyan (”bördigt land”) från den tidigislamiska perioden till abbasidernas slut. Safaitiska inskrifter påträffades först i detta område. Efter slaget vid Marj Dabiq (som källan daterar till 1515) bosatte sig familjer ur Hamdan i Suwayda och Shahba; drusiska klaner började anlända 1707 under ett inbördeskrig i Libanon.

Från slutet av 1600-talet och början av 1700-talet var området känt som ”Jabal al-Druze” tills det enligt arabiskspråkiga Wikipedia fick namnet ”Jabal al-Arab” 1937. Dess invånare deltog i det stora syriska upproret mot det franska mandatet. Tidigare användes namnet Jabal al-Druze även för ett område i Libanonberget.[1][2][3]

Provinsen Suwayda omfattar nästan hela berget och är den enda provinsen i Syrien med drusisk majoritet. På 1980-talet var befolkningen till 87,6 % drusisk, 11 % kristen (mestadels grekisk-ortodox) och 2 % sunnimuslimsk; 2010 hade provinsen omkring 375 000 invånare, varav 90 % druser, 7 % kristna och 3 % sunniter. Den kristna andelen har minskat genom låga födelsetal och hög utvandring.

Arabiskspråkiga Wikipedia beskriver hela berget som ett arkeologiskt område med hundratals platser från romersk, bysantinsk och nabateisk tid, däribland tempel, kyrkor, cisterner, vinpressar, kloster och stenlagda gator. Vinodling är den viktigaste grödan, vid sidan av äpplen, päron, vete och korn.[1][3][4]