Jebel Aqra

Engelsk- och tyskspråkiga Wikipedia placerar berget på gränsen mellan Syrien och Turkiet. Enligt tyskspråkiga Wikipedia ligger den syriska delen inom området för den armeniskt präglade staden Kessab i provinsen Latakia och den turkiska delen i distriktet Yayladağı i provinsen Hatay. Arabiskspråkiga Wikipedia placerar det i den yttersta sydvästra delen av Liwa Iskenderun, som den beskriver som i dag en turkisk provins och som syriskt territorium fram till 1939.

Berget reser sig från en smal kustslätt, tjänar som landmärke för sjöfarare och drar till sig åskväder. I ett område känt för tät skog är det trädlöst på grund av sin svåra terräng. Ugarit ligger 30 km söderut enligt engelskspråkiga Wikipedia, omkring 40 km enligt tyskspråkiga Wikipedia.[1][2][3]

Hurriterna och hettiterna kallade berget Hazzi och betraktade det som stormguden Teshubs hem; hettiterna åkallade det som gudomlig garant i fördrag. I Ugarit ansågs toppen Sapanu hysa stormguden Baals palats; år 677 f.v.t. åkallade en kung av Tyros Baal Zafon som vittne i ett fördrag med Assyrien. I den hebreiska bibeln förekommer berget som Zafon, och det hebreiska ordet för ”norr” kommer av dess namn.

Grekerna återgav namnet som Kasios, och kulten övergick till Zeus Kasios, som enligt tyskspråkiga Wikipedia dyrkades där in på 300-talet. Seleukos I rådfrågade Zeus här när han grundade Seleukeia. Trajanus överlevde en stor jordbävning i Antiokia 114/115 v.t.; Hadrianus besteg berget 130 v.t. och Julianus våren 363. Kristna eremiter följde: Barlaam grundade ett kloster på de östra sluttningarna, och Symeon Styliten den yngre stod i fyrtio år på en pelare nära dess norra flank fram till sin död 592.[1][2][3]

Kultplatsen är en hög av aska och bråte, 55 m bred och 7,9 m djup, varav endast de översta 1,8 m har grävts ut. Utgrävningen nådde de hellenistiska lagren innan den avbröts eftersom platsen ligger i en turkisk militärzon. Enligt engelskspråkiga Wikipedia antas lämningarna vara förstörda sedan en turkisk militärbas byggdes på toppen 2012.[1]