Halaf

Platsen bebyggdes under senneolitikum och gav namn åt Halafkulturen, vars keramik är målad med flerfärgade geometriska mönster och djurmotiv. Engelskspråkiga Wikipedia daterar dess blomstringstid till omkring 6100–5400 f.v.t., tyskspråkiga Wikipedia Halafperioden till omkring 6000–5300 f.v.t. Därefter följde Ubaidkulturen, och platsen övergavs sedan under lång tid.

På 900-talet f.v.t. (900- eller 800-talet enligt tyskspråkiga Wikipedia) gjorde härskarna i det arameiska riket Bit Bahiani platsen, som Guzana, till sitt säte; kung Kapara byggde ett rikt skulpterat palats på citadellet (Västra palatset, ett hilani). Den assyriske kungen Adad-nirari II tog emot tribut från Gozan; engelskspråkiga Wikipedia anger 894 f.v.t. År 808 f.v.t. blev staden en provins i Assyriska riket, och guvernörerna residerade i Nordöstra palatset. Efter Assyriens fall blev den en babylonisk koloni 612 f.v.t. och förblev bebodd fram till den islamiska perioden enligt tyskspråkiga Wikipedia, fram till den romersk-partiska perioden enligt den engelskspråkiga. Bibeln nämner Gozan som destination för deporterade israeliter.[1][2][3]

En citadellmur med bastioner omslöt en övre stad på 5,1 hektar, och en yttre mur en nedre stad på omkring 50 hektar. Västra palatset stod på en hög terrass; vid dess ingång bar figurkolonner föreställande vädrets gud och hans familj, stående på en tjur och lejon, arkitraven, och murarnas nedre del var klädd med ortostater av basalt. Enligt tyskspråkiga Wikipedia kan deras goda bevarandetillstånd hänga samman med en brand under upproret 759 f.v.t. Ett kultrum, gravar och, i den nedre staden, ett tempel i assyrisk stil frilades också.[1][2][3]

Max von Oppenheim upptäckte platsen i november 1899 och grävde 1911–1913 och 1927–1929. När fynden delades gick en del av skulpturerna till Aleppo, där de bildade kärnan i dagens Nationalmuseum, och en del till Berlin. Där öppnade Oppenheim 1930 sitt eget Tell Halaf-museum; det brann ut vid ett flyganfall i november 1943, och basaltfigurerna splittrades i omkring 27 000 fragment. Mellan 2001 och 2010 (tyskspråkiga Wikipedia: 2002–2009) sattes mer än 30 skulpturer samman igen och visades på Pergamonmuseet 2011 och på Bundeskunsthalle i Bonn 2014. Sedan 2006 har ett syrisk-tyskt team återupptagit utgrävningarna på kullen.[1][2][3]

Enligt tyskspråkiga Wikipedia har byns bebyggelse sedan 1980-talet sträckt sig ända fram till kullen, så att området för den södra nedre staden inte längre kan undersökas, och en islamisk begravningsplats som fortfarande används begränsar utgrävningen på själva kullen. Arabiskspråkiga Wikipedia anger omkring 10 000 invånare för den omgivande byn Tell Halaf. Ingen nyare rapport om platsens skick finns tillgänglig.[2][3]