Apamea

Uppgifterna om platsens början skiljer sig åt: tyskspråkiga Wikipedia anger dess ursprungliga namn som Pharnake och efter Alexander kortvarigt Pella; engelskspråkiga Wikipedia följer en tolkning av en mosaik som upptäcktes 2011, enligt vilken Pella grundades som en makedonisk militärkoloni hösten 320 f.Kr. Omkring 300 f.Kr. (Unesco: 301 f.Kr.) befäste Seleukos I Nikator den som stad och uppkallade den efter sin hustru Apama. Apameia hörde till den syriska tetrapolen och var en seleukidisk militärbas och myntort.

Rom tog kontrollen 64 f.Kr. (tyskspråkiga Wikipedia: 63 f.Kr.). En folkräkning år 6/7 e.Kr. räknade 117 000 medborgare eller fria män; den totala befolkning som detta innebär är omstridd. Jordbävningen 115 förstörde stora delar av staden, som återuppbyggdes under 100-talet. I början av 400-talet blev Apameia huvudstad i Syria Secunda. Enligt tyskspråkiga Wikipedia kapitulerade den utan strid för Khosrov I 540; 613 föll den i flera år i sasanidernas händer.

Efter den muslimska erövringen på 600-talet plundrades staden enligt tyskspråkiga Wikipedia och återbefolkades delvis enligt engelskspråkiga Wikipedia; fästningen förblev bebodd. Korsfarare under Tankred intog den omkring 1106, och Nur al-Din återtog den 1149. Jordbävningar på 1100-talet förstörde staden; källorna anger 1152 (engelskspråkiga) och 1157–1170 (arabiskspråkiga).[1][2][3][4]

Källorna anger ruinområdets yta till mer än 200 eller 250 hektar, omslutet av en omkring sju kilometer lång mur. Kolonnadgatan (cardo maximus) löpte från den norra till den södra porten; dess längd anges till nästan 1 600 m (de), 1 774 m (ar), 1 800 m (Unesco) och nästan 2 km (en), och dess bredd inklusive portiker till 37,5 till nästan 40 meter. Enligt Unesco restes dess kolonner, en del med spiralformade räfflor, mellan Trajanus och Septimius Severus; gatan byggdes om under Justinianus.

Längs den låg bad, agoran, ett nymfeum, ett tycheion och kyrkor, däribland en katedral i form av en tetrakonch. Teatern, med mer än 135 meters diameter, anses vara den största i Syrien; engelskspråkiga Wikipedia uppskattar över 20 000 platser. En synagoga med mosaikgolv från omkring 391 ersattes av en kyrka på 400-talet. Citadellet Qalaat al-Madiq står på den gamla akropolen.[1][2][3][4]

Under senantiken hyste Apameia en filosofskola och ett biskopssäte. Belgiska utgrävningar under Franz Cumont (1930–1938, 1947, 1953) och från 1965 under Jean-Charles Balty förde många fynd till Bryssel, bland dem Den stora jaktmosaiken från omkring 415–420 och en rekonstruerad del av kolonnaden. Enligt arabiskspråkiga Wikipedia har den osmanska khanen från 1500-talet nedanför citadellet sedan 1987 hyst ett mosaikmuseum.[1][2][3]

Enligt tyskspråkiga Wikipedia beskjöts kolonnaden med artilleri den 15 mars 2012, och flygbilder från våren 2013 visade många stora plundringsgropar. Arabiskspråkiga Wikipedia rapporterar stölder från museet 2011–2012, kulhål i kolonner och partiell rivning av murar. Engelskspråkiga Wikipedia hänvisar till satellitbilder från april 2017 som visar hundratals hål grävda av plundrare.[1][2][3]