Al-Safa

Fältet innehåller minst 38 slaggkoner och utgör en del av den norra sektionen av det alkaliska vulkanfältet Harrat al-Sham, som enligt tyskspråkiga Wikipedia omfattar omkring 50 000 km² i Syrien, Jordanien, Israel/Palestina och Saudiarabien. Arabiskspråkiga Wikipedia beskriver ett ungefär cirkelformat område med 16 till 19 km diameter, avgränsat av Syriska öknen i norr, Hamad i söder och området al-Kura' i sydväst.

Flera kratrar var aktiva under holocen. En kokande lavasjö observerades i mitten av 1800-talet – arabiskspråkiga Wikipedia anger 1850 – och särskilt mörka partier i centrum antas markera denna senaste aktivitet. En studie publicerad 2002 identifierade Tulul al-Safa som det yngsta av 13 lavaflöden i södra Syrien, norra Palestina och östra Libanon. Till de högsta konerna hör Tell el-Aqzass (889 m), Tell ed-Ders (878 m) och Jabal Rgheli (874 m).[1][2][3]

År 1857 upptäcktes här inskrifter i en tidigare okänd skrift; skriften fick namnet safaitisk efter området, trots att den i dag är belagd även på andra håll. Arabiskspråkiga Wikipedia räknar mer än 2 000 kända safaitiska inskrifter och tillskriver dem, i enlighet med vissa historiker, grupper av lakhmider. I närheten finns platser från fjärde årtusendet f.v.t., bland dem Khirbet al-Umbashi och Khirbet al-Habbariyah, samt platsen Jabal Sis.

Druserna använde området som tillflykt i krigstider. Under inbördeskriget blev al-Safa ISIL:s sista ficka i provinserna Suwayda och Rif Dimashq; regeringsstyrkorna tog kontroll över den den 17 november 2018.[1][3]

Området ligger helt inom provinsen Suwayda, vars gräns följer dess kant. Det är glest befolkat; enligt engelskspråkiga Wikipedia besöks det endast av kringvandrande beduiner och enstaka arkeologer. Arabiskspråkiga Wikipedia nämner planer på att utse Tulul al-Safa till geopark som en naturlig förlängning av reservatet Lajat.[1][2][3]